Vad är egentligen RUT-avdrag? Är det en statlig subvention eller är det en möjlighet att få tillbaka en del av dina inbetalade skattepengar?
Rent tekniskt är RUT- och ROT-avdrag en möjlighet att få tillbaka en del av dina inbetalade skattepengar. Det är därför du måste ha en beskattningsbar inkomst för att kunna nyttja RUT-avdrag. RUT- och ROT-avdrag är alltså inte, i motsats till vad många tror, en riktad statlig subvention – alltså ett statligt bidrag. En del av de skattepengar du har betalat in kan du få tillbaka om du använder skatteåterbäringspengarna för att anlita ett tjänsteföretag som hjälper dig med en ROT- eller RUT-tjänst.
Staten vill alltså med denna riktade åtgärd ge dig möjlighet att få skatteåterbäring, men endast om pengarna används till att anlita ett tjänsteföretag som utför ROT- eller RUT-tjänster.
Den officiella förklaringen – och hur det egentligen fungerar
Detta är den officiella förklaringen till vad RUT- och ROT-avdrag är. Men om man ska vara ärlig så fungerar det egentligen på ett lite annat sätt.
Kortfattat kan man säga att staten har kostnader och vinster. (Märkligt nog kallar staten att tvinga människor att betala pengar under hot om fängelse för ”vinst”. Vinst är enligt oss endast någonting som kan uppstå om en ekonomisk enhet genererar ett överskott från sin verksamhet, där en vara eller tjänst har sålts och där utbyte av betalningsmedel har skett på frivillig basis. Om hot om fängelse ligger till grund för att människor ska vara villiga att betala så är det självklart inte längre fråga om frivillighet – och således kan detta förfarande från staten inte heller kallas för ”vinst”. Detta är rent vilseledande.)
Vad man väljer att kalla en utgift och en intäkt har dock ingen betydelse. Vi kan därför välja att kalla statens utgiftsposter för just det – utgiftsposter – och statens intäktsposter för intäktsposter.
Statens intäkter är inte öronmärkta
Många har en villfarelse om att skattebetalarnas inbetalade pengar till staten är öronmärkta men så är inte fallet.
Med öronmärkt menar vi att om till exempel din arbetsgivare betalar in arbetsgivaravgifter för din lön där arbetsgivaravgiften består av exempelvis sjukförsäkringsavgift på cirka 3,5 % och ålderspension på dryga 10% så ska dessa skatter också gå till att finansiera sjukvård och pension men så är det inte. Skattepengarna för ålderspension går inte bara inte till din egen pension utan inte ens till en gemensamt pott för alla svenska medborgares pension.
Oavsett om staten väljer att kalla en skatt för en skatt eller för en avgift eller licens eller vilket annat påhittigt ord de kan komma på för att vilseleda människor att tro att en skatt inte är en skatt så är ju effekten exakt densamma alltså att pengar går från ditt konto till statens konto. Alla skatter går till en och samma gemensamma pott oavsett vad skatten du betalar må heta. Som vi tidigare sagt så är inte ens den delen av arbetsgivaravgiften som din arbetsgivare betalar in åt dig öronmärkt för pensioner.
Du är heller på intet sätt garanterad att få tillbaka dina pensionspengar den dag du går i pension utan dessa utbetalningar kommer endast att var möjliga om staten i en framtida situation har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att kunna betala ut dessa pensionspengar. Läs exempelvis denna artikel på Pensionärens hemsida om hur vår tidigare statsminister Göran Persson anklagades för att ha stulit 258 miljarder pensionspengar. Om man har uppfattningen att skattepengar som betalats för pension är öronmärkta för just det, pensioner, så är det logiskt att tro att detta är en stöld när dessa pengar sedan inte används till pensionsutbetalningar. Men eftersom, som vi tidigare sagt, att inga skattepengar är öronmärka för dess specifika ändamål och om man förstår hur systemet egentligen fungerar så är det ju ingen stöld. Detta är tyvärr den reella sanningen. Pensionssystemet kan därför jämföras med en så kallad ”Ponzi scheme” där löften om framtida utbetalningar endast är möjliga om staten vid det framtida utbetalningstillfället kan beskatta nya medborgare för att täcka upp för gamla utbetalningsåtaganden.
Fordonsskatt – ett annat exempel på att skattepengar inte är öronmärkta
Om en skatt verkligen var öronmärkt för ett specifikt ändamål, till exempel om fordonsskatten och infrastrukturskatten skulle gå direkt till vägunderhåll, så borde vi ha ett av Europas bästa vägnät.
I verkligheten är det tvärtom. Sverige har Europas tredje sämsta vägnät, enligt oberoende granskningar. Och i de två länder som ligger sämre till har det varit krig – på 90-talet.
Man kan heller inte argumentera för att Sveriges vägar är eftersatta på grund av att vi är ett glesbefolkat land. Vägnätet i våra tätorter är nämligen lika dåligt, om inte sämre, än vägarna på landsbygden.
Självfinansierande – och faktiskt smart
ROT- och RUT-avdragen är dock i många fall självfinansierande, eftersom de pengar som staten betalar ut i avdrag kommer tillbaka i form av skatteintäkter. Det betyder att denna ”kostnad” faktiskt betalar för sig själv.
Hur då?
Jo, eftersom företag som får ROT- och RUT-pengar kan erbjuda lägre priser, får de fler kunder och därmed högre intäkter. Högre intäkter innebär också mer skatteinbetalningar till staten.
Svarta jobb blir vita med RUT- och ROT-avdrag
Innan RUT- och ROT-avdraget infördes var många av dessa tjänster sådana som ofta utfördes som svartjobb – alltså ej redovisade intäkter. Och ej redovisade intäkter kan såklart inte beskattas. Staten gick därmed miste om både inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och moms.
Med ROT- och RUT-avdragen får staten in dessa skattepengar – men betalar samtidigt ut avdrag till hushållen.
Resultatet blir ett nollsummespel. Men ett nollsummespel som är bättre än alternativet, eftersom det skapar vita jobb och redovisade inkomster.
